Usch vilken morgon. Vaknade sju idag av att Sebastian var vaken. Men det är inte det som är problemet! Problemet är den stora ungen som kommer hem (dovit borta) och grinar och skriker och inte kan uppföra sig. Hon har smitit ut ur lägenheten (nu har jag haspat igen dörren) och hon fick nåt anfall och började klättra på mig och skrika när posten kom. Hon rotar i kylen och frysen och tar ut massa saker fast hon inte får. Herregud, när går denna trotsen över? Aldrig? Har hört att det bara blir värre. Haha.
Och så gör hon verkligen allt för att inte hennes lillebror ska få sova. Så fort han blundar är hon där och petar på han så han börjar grina.

Nån annan som känner så här ibland eller är det bara jag som håller på att bli tokig ibland???

Jag njuter nu när Sebastian är så här liten och snäll. Om några år kanske han är likadan =) Men då hoppas jag att Izabella blivit lite snällare. Man kan ju alltid hoppas!!!

Mammaledig???? Vad är det????


Här är några bilder jag inte visat förut, men så här ser verkligenheten ut ibland!
(Kan tillägga att Sebastian kanske gråter 1 gång om dagen så han är inte så farlig än)